Rygg & Ledkliniken

Kringgående övningar - en metodrekonstruktion

av Ingemar Karlsson, MSc. Engineering Physics, BA. Sanskrit

SAMMANFATTNING

Äldre medicinska teorier i Kina och Indien har jämförts med varandra och man har funnit både likheter och skillnader. De praktiska tillämpningarna har dock varit betydligt svårare att jämföra, eftersom det finns en stor variation bland utövarna även inom respektive system.

Jag har under 14 år (1995-2009) spårat gemensamma drag mellan några kinesiska (Taiji, Bagua) och indiska (Yoga, Kalaripayit) träningsmetoder, samt en metod från Brasilien (Capoeira), vilken sägs vara afrikansk till sitt ursprung. Med utgångspunkt från funna likheter, samt några studier över människans utveckling och ryggradsdjurens funktionella anatomi, har jag sedan utfört en rekonstruktion av ett (möjligt) gemensamt ursprung.

Den ursprungliga metoden inkluderar:

  • En rörelsesekvens för morgongymnastik (20 minuter)
  • En annan sekvens för kvällsgymnastik (10 minuter)

METODIK

Gymnastiska övningar för rehabilitering inger ofta en känsla av välbefinnande, medan däremot träning inriktad på prestation kan orsaka både slitage och tömda energireserver. Med stigande ålder minskar i allmänhet motivationen för de mer ansträngande varianterna av fysisk träning/tävling.

Efter en allvarlig knäskada hösten 1994 påbörjade jag en utvärdering av de metoder jag dittills använt, eller stött på, i syfte att sätta ihop ett personligt anpassat träningsprogram för att läka mitt knä. Inom friidrott, självförsvar och modern (improviserad) dans har utövare fritt låtit sig inspireras av varandra och utformat en mängd metoder för uppvärmning, teknikträning, massage etc.

Ur dagens mångfald har jag

  • Sållat ut grundprinciper som dyker upp i några av de äldre träningsmetoderna
  • Testat dessa genom en tids användning
  • Analyserat/kompletterat det mönster de uppvisar
  • Funderat över träningens roll i tidigare samhällen

och sedan satt ihop en träningsmetod för både hälsa och självförsvar.

En lämplig tidpunkt att avsluta rekonstruktionen nåddes efter en halkolycka. Under arbetet med min första sjukgymnast förstod jag att min egen träningsmetod måste dokumenteras för att jag skulle kunna berätta om den.

VIKTIGASTE RESULTAT

Vår omgivning befinner sig i ständig förändring och att då vara i kroppslig balans innebär att denna balans måste vara dynamisk. Om uppmärksamheten fixeras vid någon detalj så hindrar man kroppens rörelser och förmåga till självförsvar. En viktig princip är därför att låta den egna kroppen sköta detaljstyrningen. Vid enskild träning kan man leda uppmärksamheten utåt genom att visualisera en träningspartner och sedan byta plats med denne. Realismen ökar betydligt då man känner bägge rollerna väl.

När kroppen lämnas att balansera sig själv upphävs problemet med att de flesta människor har en kropp som är mer eller mindre osymmetrisk. Ett sätt att öka problemet är att utföra (vackra) symmetriska rörelser, ett annat är att betona bara den ena sidan (oftast höger).

Människans vanligaste förflyttningssätt har tidigare varit att gå till fots. Ett praktiskt sätt att promenera utan att avlägsna sig så långt från startpunkten är att gå längs en eller flera cirklar. Aikido, bagua, capoeira och kanske några fler självförsvarsmetoder använder cirklar och rotation som en tydlig del av sina tekniker, dock utan att formalisera exakt hur.

Ur ovanstående (ganska) löst hållna resonemang kan man se ett mönster börja framträda:

  • två roterande personer (A och B) rör sig på en cirkel
  • deras rörelser betonar omväxlande höger eller vänster

En fascinerande handbok i soldatträning från Ming-dynastins Kina (Qi Ji-Guang: JIXIAO XINSHU, 1562) behandlar i sina avslutande kapitel (vapen)exercis. Boken förbjöds under den följande Qing-dynastin (1644-1911), men trycktes i några upplagor i Japan. Slutkapitlen inkluderar en löpande text om dåtidens olika boxningsstilar samt ett avsnitt med 32 illustrationer. Texten betonar rotation som den viktigaste grundprincipen och teckningarna avbildar 16 par av kämpande män. De avbildas utan vapen, men min rekonstruktion av sex olika sekvenser för vapenträning indikerar att handbokens illustrationer visar två av dessa: kniv respektive påk.

Flera nutida kinesiska boxningsstilar hänvisar till dessa illustrationer. En av dessa (bagua) innehåller en mängd rörelser som mycket väl motsvarar hanteringen av de två vapnen. Bagua liksom taiji tränas i ett långsamt tempo, men båda anses ändå varar ytterst effektiva metoder för självförsvar. Förklaringen ligger i hjärnans sätt att fungera.

Komplexa rörelser inövas bäst långsamt, men när de sedan används sker detta med så hög hastighet att ingen människa medvetet kan uppfatta detaljerna, inte ens den som utför dem. Effekten finns beskriven i litteraturen och mina egna erfarenheter bekräftar troligen det hela. År 2003 blev jag överfallen en tidig sommarmorgon. Utan att använda någon medveten teknik lyckades jag avväpna en förvånad antagonist. Förmodligen vet han fortfarande inte vad som hände.

En annan effekt av långsam träning är att man får tid att känna vad som händer inuti den egna kroppen, samt även hudens kontakt med omgivningen. Stillsam beröring används ofta som ”lugnande medel” när man talar med en upprörd människa. Vi kan på liknande sätt lugna oss själva genom att känna den egna pulsen eller medvetet göra andningen långsammare.

Gäspning är en form av djupandning som även påverkar våra ögon och öron. Om man dessutom ”ljudar” gäspreflexen uppstår något som har stor likhet med ett berömt mantra inom yoga (pröva gärna). Fler likheter med yoga väntar den som studerar de rekonstruerade rörelsesekvenserna. Kineserna själva hävdar att de träningsmetoder som används av munkarna i Shaolin-klostret förts till Kina ifrån Indien av en vandrande buddhistmunk.

ÖVERGRIPANDE DISKUSSION

Avspänning och ökad rörlighet är några av de effekter som uppnås med hjälp av träning enligt de olika yoga-stilarna, explicita självförsvarsaspekter får man leta förgäves efter. Däremot hittar man enstaka tekniker som till namn och form liknar de kinesiska, t.ex. motsvaras den östasiatiska tranans kamp mot ormen av Garudas strid med kobran. Garuda (den svartvingade gladan) är en symbol för Vishnu, kobran en av Shivas symboler. Kampen mellan dessa två djur symboliserar växlingen mellan dag och natt, aktivitet och passivitet. Passiva rörelser gör stela armmuskler mjukare och längre, medan aktiva rörelser med full belastning av kroppsvikten behövs för att mjuka upp benens muskler.

Belastning, i synnerhet en varierad sådan, medverkar till att hålla skelettet starkt. Maximal variation fås om gymnastiken ej innehåller upprepningar. För att motverka de negativa effekterna av ensidigt arbete med många upprepningar av enstaka rörelser så är ett varierat träningsprogram ett absolut måste.

Cirkulationen av blod i armar och ben underlättas av avspända muskler och ett varierat rörelsemönster. Ännu viktigare är dock att genom lämplig belastning av benens muskler pumpa lymfvätska tillbaka mot bröstkorgen och därmed hindra att benen svullnar av vätskeansamling. Kalaripayit, en sydindisk stridskonst, inkluderar massageterapi men använder även kunskapen om kroppens cirkulationssystem för att skada motståndaren genom att slå mot vissa ”vitala punkter”, en taktik vanlig också i Ostasien.

Dygnets växlingar mellan dagsljus och mörker styr människokroppens hormonproduktion. Vi har en inbyggd 24-timmarsklocka i våra kroppar som dock behöver justeras regelbundet för att inte glida ur fas med vår naturliga omgivning. I yoga finns en/flera gymnastiksekvens(er) som har beteckningen Solhälsningen, vilket pekar på dess användning vid dagens början. Tillsammans med träning av annat slag vid dagens slut får vi då en möjlighet att koppla vår inbyggda klocka till naturens egen rytm. En av kroppens funktioner som gärna följer en etablerad rytm är matsmältningen. Intagandet av föda vid regelbundna tider och även måltidernas sammansättning påverkar helt klart effekten av fysisk träning. I mitt eget fall gav gymnastiksekvenserna tydligare positiva resultat först när de livsmedel jag valde anpassats till min kropps förmåga att ta emot dem.

Ett sätt att spåra ursprunget till de träningsmetoder jag diskuterat ovan är att försöka besvara frågor av typen när uppstod behovet att rehabilitera arbetsskador? Varför var det viktigt att kunna försvara sig?

Enligt nuvarande forskning uppstod de första fasta bosättningarna i större skala i Mellanöstern i samband med jordbrukets uppkomst. Bosättningarna gav upphov till specialiserade yrkeskategorier och större förråd av livsmedel. Just från denna tid har man funnit några avbildningar av ormar och rovfåglar. Ännu har dock arkeologerna väldigt vaga uppfattningar av dåtidens symbolvärld.

Den person som på egen hand vill upprepa en metodrekonstruktion av detta slag bör ha bred erfarenhet av fysisk träning, men framför allt en förmåga att lyssna till den egna kroppen och följa sina känslor.

LITTERATUR

Här följer ett litet urval av de böcker jag haft användning av:

  • Robert Smith (2002) PA-KUA
  • Gu Liu-Xin (1985) TAIJIQUAN SHU
  • Lowell Lewis (1992) RING OF LIBERATION
  • Phillip Zarilli (1998) WHEN THE BODY BECOMES ALL EYES
  • Tara Fraser (2002) YOGA FÖR DIG
  • Tor Nörretranders (1998) THE USER ILLUSION
  • Michael Corballis (1991) THE LOPSIDED APE
  • Andrew Moore (2000) VILLAGE ON THE EUPHRATES
  • Karem Liem (2001) FUNCTIONAL ANATOMY OF THE VERTEBRATES
  • Klaus Schmidt (2006) SIE BAUTEN DIE ERSTEN TEMPEL